64. Hur dog Prince?

Tre läkare. Ett samtal. Ingen ordning.

Ronden_logo

17 reaktion på “64. Hur dog Prince?

  1. Att man nämner både sjukgymnast och fysioterapeut kan hänga samman med att de som inte betalar för fysioterapeutleg fortfarande är just sjukgymnaster. Så för tillfället finns det två olika legitimerade yrken med samma utbildning och arbetsuppgifter och den ena får inte kalla sig för det andra.

  2. Men va, blir folk sura om ni inte kommer med ett nytt avsnitt varannan vecka? Lite besviken är klart man blir för man är ju så taggad på att det ska komma ett avsnitt. Men sur tycker jag inte man kan bli, det här är ju inte direkt erat jobb… och tur det, för vad skulle ni då prata om? En podd om hur det är att podda ;)?

  3. Bra avsnitt och intressant att ni pratar om fysioterapi! Jag tycker att ni ska intervjua en arbetsterapeut. De har en viktig roll inom vården och inom rehabilitering för många patientgtupper. Många vet inte vad arbetsterapeuter gör och vad deras vetenskapliga grund är. Det är inte ovanligt att sjukhuspersonal tror att arbetsterapeuten bara levererar hjälpmedel och gör ADL bedömningar. Denna okunskap gör att exempelvis läkare inte vet när de ska remittera till arbetsterapeut, vilket i slutändan påverkar patienter negativt.

  4. Hej!

    Tack Anders för att du pratar om oss fysioterapeuter och den respiratoriska kompetensen.

    Jag tror dock att mina kollegor skulle bli lite förvånade om de fick reda på att de enbart håller på med kontrakturprofylax på CIVA tex när det är en rätt liten del av de insatser de gör. (Evidensgraden är som bekant rätt låg men visst är det ett verktyg i vår portfölj)
    Stora grejen är tidig mobilisering, positionering, andningsgymnastik både i och ur resp, inställningar avseende cpap/bipap, neuroststatus osv.

    Det är svårt att vara en del i teamet när avdelningarna inte köper in fysioterapi/dietist/logoped/kurator/arbetsterapeut i den grad som krävs. vi hinner helt enkelt inte vara med på ronderna eftersom prioriteringen hamnar på patientarbete.

    Det vi fysioterapeuter jobbar emot är dessutom en rätt märklig attityd från läkarkåren. Vi ses ofta som ”motivationshöjare” och ”promenadsällskap”. Hur skulle en läkare uppskatta om jag ber hen uppsöka en patient med orden ”jamen det är väl alltid bra att träffa en läkare!?” Vi efterlyser tydligare frågeställningar helt enkelt. ”vi behöver ett neurologisk status med hänsyn till meningit”, ”patienten är försämrad respiratoriskt, vad är din bedömning avseende åtgärd?” Osv
    Teamarbete förkortar vårdtiden och skapar en bättre helhetsbild. Underskatta aldrig andra kompetensers kunskap.

    // Jenny, leg. Fysioterapeut och Mia leg. Sjukgymnast

    • Hej Jenny!

      Tack för mail! Jag håller med om allt du skriver. Gillar inte heller läkare med ”näsan i vädret” attityd. Eller rättare sagt, gillar inga yrkespersoner i vården med sådan attityd oavsett vad det står på namnbrickan.

      Med vänliga hälsningar

      Anders

    • Jag önskar att vi hade lika engagerade fysioterapeuter hos oss på den intensivvårdsavdelning där jag arbetar (som ssk). Vi har på papperet tillgång till sjukgymnast 2 timmar per dag på vardagar, men är hen där en halvtimme har vi haft tur. Standardfrasen när hen kommer är: ”Jaha, är det något för mig?”. Åtgärderna begränsas till basal kontrakturprofylax och enstaka gånger mobilisering till sängkant eller mobiliseringsstol. Jag blir helt häpen när jag ser att vi skulle kunna förvänta oss så mycket mer…! Tips om hur man får igång en omotiverad teamkollega emottages tacksamt Jenny och Mia!

  5. Hej! Jag undrar vad Märit menar med ”att hon inte tror på KBT”? Det är synd att utrycka sig så eftersom terapi redan är så lågvärderat jämfört med läkemedel i samhället. Är det rimligt att som läkare välja att inte tro på evidensbaserad behandling, skulle man kunna säga samma uttalande om läkemedelseffekt forskning bakom sig?
    Man undrar vad hon bygger det på? Endast egen erfarenhet eller fördomar eller hur resonerar hon? Vore intressant med ett svar!! Med vänlig hälsning, Lina

  6. Tack för ännu ett bra avsnitt!
    Mycket intressant att ni tog upp apotekare. Jag jobbar på en avdelning för akutkirurgi & trauma. Där har vi apotekare i tjänst varje vardag som går igenom läkemedelslistor, föreslår ändringar (efter samtal med patient, ev anhöriga, granskning av provsvar mm), stöttar AT-läkare och sitter med på rond. Apotekaren är också ett fantastiskt bollplank för ssk när det gäller frågor om ex spädning, blandbarhet och vilka tabletter som kan krossas etc. Min upplevelse är att vår apotekare uppskattas mycket av alla personalkategorier, gör läkemedelsbehandling mer säker & effektiv och dessutom besparar oss mycket tid som vi istället kan ägna åt andra saker som vi är bättre på 🙂

  7. Märit du tror ”inte ens på KBT” . Kan ni prata lite mer om det någon kommande gång?
    Eller har ni gjort det i något av de tidigare 63 avsnitten kanske? Jag kom hit ny första gången….

  8. Tack för bra pod! Hittade hit för några veckor sedan och håller på att plöja gamla avsnitt (och nya när de kommer).
    Satte nästan i halsen när Märit deklarerade att hon inte tror på KBT, för att i nästa andetag presentera en klassisk KBT-teknik för att hantera ältande (orosstund). Visserligen med tillägget att det inte funkar så bra, men Marit (du) verkar ändå fortsätta med tekniken.
    Mycket roligt och nyttigt att lyssna på er!
    /snart klar psykiater

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *